Parveln

En koreograferad monolog om Klara Johanson

Malin Hellkvist Selléns föreställning Parveln handlar om litteraturkritikern, essäisten och översättaren Klara Johanson (1875 – 1948). K.J., som hen* själv föredrog att kalla sig, var på många sätt före sin tid, en frisinnad personlighet som inte hade mycket till övers för normivrare. Hen levde ett lesbiskt liv och formulerade redan för ett sekel sedan de analyser av sexualitet och kön som queerteorin gör i vår tid. Trots detta är det få som känner till K.J. idag. Med föreställningen vill MHS introducera K.J. och ge hen en given plats i vårt kollektiva minne.

Föreställningen är en koreograferad monolog som med rörelse, K.J.’s texter, tonsatta dagsboksanteckningar och brev låter K.J. uppstå och möta oss nutidssjälar. Parveln är ett försök att ge kropp åt K.J.’s tankevärld och kretsar kring död, kärlek och skapande. Vi får möta den skarpsynte och humoristiske utåtblickaren och den inåtvände självkritikern, som livet igenom brottades med och utforskade existentiella frågor.

Parveln bygger på material ur Klara Johansons personarkiv på Kungliga biblioteket i Stockholm och deras samling av svenska dagstidningar samt texter ur märket K.J.:s egna skrifter. Föreställningen skapas av samma team som gjorde Missionären och med Parveln fortsätter Malin Hellkvist Sellén sitt arbete att gestalta osynliggjorda delar av vår historia.

Urpremiär ägde rum den 15 september 2017 på Fri Scen Kulturhuset Stadsteatern.

Text Klara Johanson i urval av Malin Hellkvist Sellén   Idé/Koreografi/Regi Malin Hellkvist Sellén   Skådespelare Andrea Björkholm   Dramaturg & Assistent Malin Holgersson   Kostymdesign Elin Hallberg    Maskör Rebecca Afzelius   Kompositör Sara Lundén   Ljusdesign Hannele Philipson   Research Malin Hellkvist Sellén & Malin Holgersson   Fotograf Sofia Runarsdotter Grafisk form Sepidar Hosseini   Produktionsledare Anne Koutonen  Produktion Malin Hellkvist Sellén

Längd ca. 80 min.

Parveln  producerades med stöd av Kulturrådet, Stockholms Stad & Konstnärsnämnden.

*K.J. beskrev sig själv som mer pojke än kvinna, tilldelades och tog smeknamn som busen, pojken, parveln och lillebror, och omtalades ibland av vänner som han istället för hon. K.J skrev också under den tagna signaturen Huck Leber. Därför väljer MHS att använda pronomenet hen om K.J.